fredag 9 september 2011

Min fina max ♥

Det skulle betyda jättemycket om ni tittade på filmen och läste texten 

Det vart lite fail på texten på filmen när man la upp den...



Fuskar lite och snor en gammal text... Ändrar dock lite på den (A)

Vart ska jag börja? 

För ungefär 2 år sen kunde jag aldrig tro att det skulle bli vi.
Du var Mulles häst, jag red Shalle, varför skulle det hända? 
Men jag drömde om att sitta på din breda rygg och galoppera över ängarna.
Jag tittade på dig i hagen när jag skulle hämta Shalle ''vilken vacker  häst, den vackraste häst jag sett i verkligheten''

Men en dag fick jag ett samtal av Mulle, kommer ihåg hur förvånad jag blev...
Hon skulle bort och undrade om jag kunde hjälpa till att mata Max.
Jag sa självklart ja!

Bara några månader efter fick jag ett sms...
Hon undrade om jag ville rida Max en gång i veckan.
Ni kan gissa vad jag svarade?!

Du var seg, ovillig att rida ut på utan sällskap, du åt på allt i din väg.
Det var en jobbig period...

Men jag gav inte upp! Vi skulle bli ett!
Ca sex månader efter första ridturen tänkte jag, "Vi ska fan klara det här!!"
Jag var helt fokuserad på dig, jag var positiv från när jag tog på mig ridkläderna tills jag satt på dig rygg sista biten hem från ca 1 ½ timmes ridtur.
Det gick!! Tårarna sprutade, leéndet var jättestort, jag kunde inte tro det!!
Det blev du och jag! Vi blev En!

Jag red dig ca sex månader till, sen hittade jag ett varmblodssto som jag blev halvfodervärd på. (Pillan)
Jag red henne en månad sen blev hon halt. Då fick hon vila en månad.

Det var då allt vart komplicerat... Mulle skulle till Sälen och jobba ett halvår.
Så hon ville att jag skulle ta hand om Max.
Men jag hade Pillan, kunde jag verkligen säga nej till att rida henne?

Jag kände mig taskig om jag sa nej till Mulle, och om jag skulle säga nej till Malin...
Tårarna rann i 3 dagar och jag visste inte hur jag skulle göra..
Max var lixom MAX, min max.

Jag tog tag i saken efter jag pratat med Malin.
Vi kom överrens om att jag skulle "vila" från Pillan i ett halvår tills Mulle kom hem!

Det blev vi från den 26 november till den första maj.
Det var som en dröm!
Äntligen få sitta på din rygg och galoppera på ängarna när jag ville 

Det var mycket upp och ner.
Motgångar och framgångar.
Men riktigt roligt hade vi, det var du och jag 

Men när det var dags för sista ridturen... Usch!
Du var som första gången vi red ut själv... Matvrak, nervös, jobbig...
Jag började gråta för det var våran sista dag, jag ville bara springa ifrån dig...

Men när vi kom ifrån hästarna i närheten och upp i skogen gick det mycket bättre!
Jag började gråta igen för att det var sista gången vi red ut tillsammans när du var "min"

Jag åkte tillbaka till stallet efter ca 2 timmar och gick bort till banan med dig. 

Vi gjorde lite tricks, och jag satt upp på dig lite, vi galopperade på långsidorna och jag kunde inte sluta le :')

Sen var det dags att ta farväl på riktigt...

Det skulle vara du och jag föralltid, kommer du ihåg när jag sa det? 
Du och jag mot världen så klarar vi allt. 
Allt som kommer emot oss, bra och dåligt, vi klarar det tillsammans.

Nu är det dags att komma tillbaka till verkligheten. 
Du har Mulle och jag har Pillan. 
Det kanske är så det ska vara? 

Maybe it's ment to be ?

Det kommer bli vi igen, jag hoppas och tror på det.
Det SKA bli vi.

Jag saknar dig min älskade ponny, du har hela mitt hjärta.
Du är mitt allt.

Love of my life my soulmate, you're my best friend
Part of me like breathing, now half of me is left.

Jag älskar dig, nu, imorgon för all framtid 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar